Framtidskommissionen, en spelpjäs doppad i ethosgrytan

Politik handlar till väldigt stor del om trovärdighet, och trovärdighet skapas till stor del genom kommunikation. Därför tänker jag här göra en kommunikationsstrategisk analys av Framtidskommissionens lansering som gick av stapeln under veckan.

Framtidskommissionen går ut på att regeringen tillsatt en kommission som under 1,5 år
skall titta närmare på några av de utmaningar Sverige behöver hantera till 2020 och 2050. Kommissionen frontas av Alliansens fyra partiledare tillsammans med en arbetsgrupp som består av experter inom olika områden.

På statsministerns lott, som han själv uttryckte det, föll ansvaret på frågan kring En åldrande befolkning. Det kan med andra ord inte ha delats ut några lotter då hans anförande om 100 åringar var en kort repetition av talet i Almedalen 2011. Vilket också gällde Björklund och Hägglund som kommer arbeta med frågor kring delaktighet och jämställdhet samt rättvisa och sammanhållning. Lööf profilerar sig med grön tillväxt.

Vad som kommunicerades var för det första en ”förstärkning” av respektive partiledares profilfrågor. För det andra adderades en visions-gloria på vardera partiledare, varav Reinfeldts började skina redan under presskonferensen. Och för det tredje knöts ett starkare band mellan alliansen och framtiden. Med andra ord en skickligt kommunicerad spelpjäs – en visionspjäs. Framförallt Moderaterna har tidigare fått kritik för att vara visionslösa, denna spelpjäs kanske är ett svar på det.

Om vi tittar på arbetsgruppen så består den av 10 personer med olika expertis. Hälften kvinnor och hälften män med en genomsnittsålder 47 år. Fyra av dem är professorer och samtliga uppfattas rent kommunikativt som framgångsrika. Deras expertis sträcker sig mellan allt från historia och kultur till ekonomi och företagsliv, en stor bredd med andra ord. Varför nämner jag alla dessa detaljer? Jo, för att understryka att denna grupp
tillsammans ger ett väldigt trovärdigt intryck – jag skulle kunna sträcka mig så långt att kalla dem för en kokande ethos-gryta. Vad dessa personer kommer göra i praktiken och hur stort deras inflytande blir får självklart framtiden utvisa, det vet vi inget om idag. Men det intressanta just nu ur ett kommunikationsperspektiv är hur dessa utvalda personer tillsammans ger intrycket av en välsvarvad trovärdighetsfigur.

Som jag skrev i början handlar politik om trovärdighet. Lanseringen av
framtidskommissionen är ett bra exempel på att skapa trovärdighet genom kommunikation. Vad och om kommissionen kommer att göra praktisk nytta återstår att se. Vad som däremot står klart är att alliansen har
skapat en ny spelpjäs på den politiska spelplanen. Om pjäsen är en bonde, kung eller drottning kommer den politiska debatten utvisa. Men ur ett kommunikationsstrategisk perspektiv är det en bra början att doppa den i ethos-grytan för att skapa en visionsinriktad trovärdighetsfigur. Det är med stort intresse jag kommer följa den i framtiden.